Tillsammans kan vi göra massor

Vilken underbar helg det varit. Det känns lite som vintrarna man kommer ihåg som barn.

Visst är det märkligt att när man tänker tillbaka så var det alltid snö på vintern och på sommarlovet var det massor av sol och bad.

Förra helgen var vi och åkte skidor i Skattmansö och njöt av solen och snön. Igår var min familj i Kungsberget och även då fantastisk skidåkning med sol och snö.

Mina barn kommer nog också tänka tillbaka på sin barndom av vintrar med massor av snö och sommarlov med bad och sol.

Det kanske är bra att minnet är selektivt. Det gör livet mycket enklare.

Mina funderingar just nu går dock till de barn som också kommer att komma ihåg snön när de blir vuxna, men som just nu lever i familjer där ekonomin gör att det inte finns utrymme för skidresor ens till Skattmansö, fast det ligger så nära.

De barn som lever i familjer där någon är sjuk och utförsäkrad eller är arbetslös och pengarna inte räcker till. De barn som när det är friluftsdag i skolan oftast har ont i magen på morgonen för de har varken skridskor eller skidor.

De barn som säger när man ska ha mattsäck med sig; ”Jag är inte så hungrig så jag har bara en macka”.

I december och januari var familjer, som de jag just beskrev, förstasidor i våra tidningar. Vi var många som kände oss arga och besvikna över de ändringar i regler som gjorde att redan utsatta människor nu verkligen inte kan klara ens det allra nödvändigaste.

Men nu handlar tidningarna om OS och prinsessbröllop. Och vi som inte är arbetslösa eller sjuka har nu tankarna på annat. Vi har ännu en gång räddats av vårt selektiva minne.

I december och januari fick Moderaterna, med deras politik för sjuka och arbetslösa, stark kritik och opinionssiffrorna visade att svenska folket inte gillade vad de läste i tidningarna.

Nu är det februari och annat på agendan och vips så ökar samma parti - med samma politik - i mätningarna.

Nu vet jag att man inte ska ta mätningarna på för stort allvar men jag hoppas att svenska folket menar allvar med sin solidaritet vare sig det handlar om människor i andra länder, som är utsatta för katastrofer och svält, eller den familj som drabbats av sjukdom eller arbetslöshet i Sverige.

Det är olika former av utsatthet, men likheten handlar om att det är mycket svårt att klara dagen ensam …

Tillsammans kan vi dock göra massor!

/Helena